Semester

Då har man kommit till den punkten i tillvaron då jobbet känns fruktansvärt outvecklande, vädret suger och livet känns mödosamt i största allmänhet. Vad behöver man då? Jo: semester. Men eftersom livet inte är rättvist så har jag självklart ingen semester att ta ut och ingen ekonomi till att ta ledigt. Vad gör man då?

Det finns två saker.

Det ena är att med mental kraft försätta sig i självhypnos och på så sätt övertyga sig själv om att man egentligen befinner sig på en valfri favoritplats och i en mycket trevlig drömsituation. För egen del skulle detta innebära att jag sitter i en mycket bekväm solstol, på en strand, på en paradis-ö. I knät har jag en räser-laptop och på huvet ett par snygga och grymma hörlurar av högsta klass. Till vänster om mig har jag min goda drink samt lite halvsmält mumsig glass. Min utsikt består av vit sandstrand, palmer, grönt havssvatten samt en massa vackra bikinibrudar. Dessa flickor är givetvis endast intresserade av mig (ja vadå, det är en DRÖMsituation ffs..), men är inte klängapor för det. Lite sådär lagom liksom. Denna bild försöker jag gå tillbaks till ständigt, så fort verkligheten gör sig påmind (vilket ju är ganska ofta). Så om någon tycker att jag är okontaktbar eller ser lite fjärran ut i blicken, så vet du varför.

Det andra alternativet är att hoppas på tur och köpa en lott. Vilket påminner mig om att jag har en trisslott i jackfickan.... Nuu jävlar...!

Tack Ostkroken

Detta inlägg vill jag tillägna alla udda människor. Alla onormala människor som är totalt missanpassade. Speciellt tack till Ostkroken. Du vet inte vad du betyder för mig. Dina spontana och helt oförberedda "öddööööh!", gör mig lycklig. Jag saknar såna saker i min vardag. När jag tänker på detta ljud och ditt krökta lillfinger i luften så glömmer jag alla sorger och bara skrattar. Det är helande.

Jag ska aldrig glömma dig kära Ostkrok.

Tack.

Universum, allt och alla vs mig

Denna kväll så har allting varit emot mig.

Jag kommer hem från jobbet och börjar med maten som givetvis envisas med att bränna fast i stekpannan.

Jag ska bege mig till gymmet och det visar sig att framlyktan på cykeln är död.

Det regnar ute.

Motvind.

På väg till gymmet blir jag nästan påkörd av en taxi och en cyklist, på samma gång.

Det är rött ljus i en korsning i säkert en kvart pga att någon har klantat sig och ligger i en ambulans och måste fram.

Väl på gymmet är jag artig och håller upp dörren, som den gentleman man ibland låtsas vara, för två snubbar som råkar vara på väg ut precis när jag ska gå in. När de passerat och jag är halvvägs igenom så kommer en biff som knuffar mig halvvägs ut igen.

Hemfärden bär av i om möjligt ännu mera regn än tidigare och ännu desto mer motvind.

Vad härnäst? Bring it on.

Hej förresten.