Hej svejs.
I brist på skrivinspiration kommer här istället en ny låt för nedladdning (i en vecka från och med idag). Håll till godo!
CANDY!!!
onsdag 11 augusti 2010
lördag 17 juli 2010
Här var jag nyss. Magaluf. Eller Magalluf. Eller Magaluff. Alla stavar olika verkar det som. Nåväl. Det var en intressant upplevelse. Jag vet fortfarande inte om det var mest positivt eller negativt. Blandade känslor.
Två veckor kvar på årets semester och jag önskar att det var minst två månader kvar.
Nu bär det av till världens bakdel; Hallsberg.
söndag 28 juni 2009
Terapi...
Det är precis vad jag skulle behöva just nu. Mina känslor och mitt humör är i botten och jag vet knappt var jag ska ta vägen. Jobbet lockar inte, men jag skulle må ännu sämre av att gå hemma helt ensam. Jag ska försöka släpa mig till gymmet strax men är tveksam till att det kommer hjälpa... Den enda personen som skulle kunna hjälpa är också orsaken till att jag är så nere. Eller ja, frånvaron av den personen är orsaken rättare sagt. Men nu får jag försöka stå mitt kast. Vet ej hur det ska gå till och hur jag ska klara mig ur detta. Det känns som att det alltid är här jag hamnar. Det är som att det är här jag varit hela tiden, men att jag bara tillfälligt lyckats kravla mig ur denna skitgrop med ensamhet, tomhet och meningslöshet... Men nu är jag där igen.
Känns som att jag bara har mig själv att skylla... Gav jag upp för lätt? Gjorde jag allt jag kunde ha gjort? Kommer det någonsin att bli bra igen..? Jag vet inte. Det är vid såna här tillfällen jag kan känna att jag önskar att det fanns en snäll gubbe bland molnen som man kunde ta ett snack med och som gav några svar. Jag förstår verkligen folk som är religiösa. Det måste vara så skönt för dem att ha den där låtsaskompisen vid sin sida jämt och som alltid kan ge alla svar på nåt sätt, eller åtminstone ge tröst och hopp. Som icke-troende så får jag gå den "hårda" vägen och gräva i mig själv för att finna svar. Det finns inga genvägar. Jag måste tampas med dessa känslor tills de börjar ge vika eller åtminstone peka åt något håll. Kanske hade lite terapi snabbat upp processen något, men i slutändan så är det bara jag själv som kan styra upp detta.. Varför kan det aldrig bli bra någon gång!? =(
Och bilden vet jag inte vad den har med texten att göra. Skitsamma...
torsdag 4 juni 2009
Rån
Ikväll blev jag självutsänd fotograf och korrespondent åt två tidningar i efterdyningarna av ett rån. Rånet skedde precis utanför där jag bor. Det ska ha varit 2 knivbeväpnade män som sedan sprang ifrån platsen. Med skribenten från NA i mitt öra, på väg hemåt, dök det plötsligt upp ännu fler poliser. Någon polis hade även hund. De gick ner i södra garaget från två håll, antagligen för att säkra att ingen gömt sig där.
Den ena tidningen:
http://na.se/nyheter/2.2503/1.471358
Den andra tidningen:
http://www.wighsnews.se/nyheter.php?nyhet=Orebro-Ran-mot-butik¬isid=46539
Akta er för maskerade män med kniv och lev väl.
fredag 1 maj 2009
Dovrakyrkan
Hej.
Efter ett låååååångt skrivuppehåll så är jag nu tillbaks. För att summera den gångna perioden så gör jag en liten vad-har-hänt-lista, förhoppningsvis i någorlunda kronologisk ordning.
- Ny lägenhet.
- Förlovning.
- USA får sin första mörkhyade president
- Bröt förlovningen.
- Köpt ny cykel
- Mormor gick bort.
- Jag blev vuxen enligt SJ
- Pirate Bay-snubbarna fälldes och jag blev pirat
- Vissa familjerelationer gick upp i rök
- Jag har blivit ännu mer anti-religiös
För skojs skull kan jag ju testa att göra en liten spådom vad som kommer stå i en sån här lista för min del om ett halvår eller så. Den kommer här:
- Det kommer nästan inga på min fest nästa helg
- Mamma får något dyrt/fint på sitt 50-årskalas
- Jag missar en viss persons student
- Piratpartiet får en plats i Bryssel
- Sommaren regnar bort
- Jag får en sen semester
- Läser distanskurs i java-programmering i höst
- Jag släpper all min musik gratis på något ställe på nätet (och ingen bryr sig)
- Jag blir ännu mer anti-religiös...
På bilden ovan så ser ni förresten Dovrakyrkan (och min bror). Det är som synes ingen kyrka alls, utan ett helt naturligt bergvalv som bildats efter tusentals år av frost/defrost skulle man kunna säga. Det är i alla fall ett rätt mysigt vandringsmål om ni har vägarna förbi Östansjö. Fan vad pensionär man låter...
lördag 23 augusti 2008
Varbergagatan 33
Då är man framme vid en vändpunkt i livet. Ja det är så det känns i alla fall. Efter 4 år och 9 månader så skall mitt liv förflytta sig från den lilla lya där jag hållit hus så lång tid, till en ny plats. Detta är sista helgen i mitt liv då jag kommer att vistas i denna lägenhet. Nästa helg är det flytt. Det känns lite overkligt. Lite vemodigt. Jag kommer inte längre att se stora buskiga träd och grannarnas nyfikna blickar när jag vrider huvudet åt höger och tittar ut genom fönstret. Jag kommer inte längre att känna de utländska familjernas kryddstarka mat dofta i trapphuset när jag kommer hem. Jag kommer inte längre att stöta på finngubben som bott under mig alla dessa år, som jag fick låna en säkring av när elen stängdes av någon gång under de första veckorna. Mitt badkar... Mitt kära badkar... Jag trodde inte att jag skulle sakna att ha ett badkar, men nu känns det som att jag kommer göra det. I nya lyan finns endast dusch. Varenda vrå i lägenheten är fullt av minnen. Det här är trots allt mitt hem. Det har varit ett bra hem, även om jag många gånger har våndats över de långa cykelturerna så fort man ska någonstans... Det slipper jag snart.
Det känns ändå bra och rätt att flytta nu. Jag behöver miljöombyte. Starta upp något nytt. Vill skapa nya minnen och en bra framtid i den nya lägenheten. Det enda jag kommer att sakna i den nya lägenheten är att jag ännu inte delar den med den jag tycker om mest i världen. Jag vill och hoppas att den dagen kommer i en hyfsat snar framtid. Det är min högsta önskan just nu. Hör du det, jultomten? Eller Gud, om du nu finns?
Farväl, Varbergagatan 33.
Det känns ändå bra och rätt att flytta nu. Jag behöver miljöombyte. Starta upp något nytt. Vill skapa nya minnen och en bra framtid i den nya lägenheten. Det enda jag kommer att sakna i den nya lägenheten är att jag ännu inte delar den med den jag tycker om mest i världen. Jag vill och hoppas att den dagen kommer i en hyfsat snar framtid. Det är min högsta önskan just nu. Hör du det, jultomten? Eller Gud, om du nu finns?
Farväl, Varbergagatan 33.
lördag 19 juli 2008
Lycka =)
Tänk om jag vetat om denna dag för 2 veckor sen. Tänk om jag hade mött mig själv då. Vad hade jag sagt till mig då? "Hej Peter. Oroa dig inte. Om 2 veckor är allt bättre än du någonsin kunnat hoppats på. Ta det bara lugnt, grubbla inte". Ja kanske.Idag vet jag vad jag inte visste då (logiskt nog) och det jag vet nu gör mig så varm och glad... Jag vet inte var jag ska ta vägen. Ni vet, den där tennismatchen? Det blev högsta vinst. Hade jag varit tennisspelare så hade jag sagt "nu lägger jag av, nu är jag nöjd". Så känns det. Nu är det slutgrubblat och allt känns bara helt otroligt underbart. Vill hoppa högt som hulken (dvs så som han gör i ettan. Tvåan har jag inte sett än!) och skrika ut till hela världen vad jag känner och sen springa snabbt som blixten (finns en gammal fin tv-serie från 90-talet jag tänker på...) till en viss person och sedan flyga hem som stålmannen (den känner väl alla till iaf?) med henne i mina armar. =D
Fast då hade jag väl fått akta mig för gul och brun kryptonit förstås... =)
Nu är semestern här! Men den riktiga semestern börjar på onsdag... =) *längtar*
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
